proffsets

du vet den där glöden? glöden i hjärtat. det där ljuset inombords, det där ljuset som får än att kämpa, den där tanken om att om jag vore benlös, hade jag endå kunnat stå upp, den där känslan av att kunna gå vidare vad jag än förlorar. vart tog allt det vägen? förr var det så att någonting lös inuti mig, ett ljus som fick mig att kämpa. då hade jag tanken om att om jag vore benlös, hade jag oavsett vad kunnat stå upp, och jag kunde gå vidare all the time. men nu? jag vet inte vart jag har dig längre, du finns inte kvar inom mig någonstans? jag tog ett nytt steg i livet, samtidigt som det så försvann du bort, långt borta. och jag har inte kunnat gå vidare sen dess, jag har förlorat massor & inte klarat av det, på insidan av mig är det helt mörkt. jag vet inte vad jag ska göra. det är som om jag inte kan stå upp, trots mina ben. vad hände? du bytte skola, & jag bytte liv. sex års vänskap, kommer aldrig glömma sommaren till sexårs, när vi fick ett brev hem om vilka som skulle börja i klassen, jag kollade på ditt namn & tyckte det var fint, önskade dig som vän. sen började skolan, jag väntade på att få se vem som svarade när namnet cornelia ropades upp. och det var du som svarade. dom åren, har vi gått igenom massor. jag har kunnat göra allt med dig, det var med dig det kändes rätt att gråta med, det var med dig alla dom här tankarna och den där glöden fanns inom mig. vi hade perioder, vi bråkade som allra mest. och vi pratade alltid öppet med varandra, jag har gråtit i dina armar 100 gånger, och du i mina. varenda gång vi bråkade, var det alltid öga mot öga, och det slutade med att vi båda började gråta och sa förlåt. minns du den där sommaren, när vi hade vårat lilla vattenkrig. det började med att vi hade vatten med oss ut och något att äta på, sen sprutade jag vatten på dig, och du på mig. sen satte jag mit i en gunga, och du spruta ut massor av vatten på mig, sen jag på dig, och den fortsatte det så. tills vi jagade varandra till ett torg med en fontän. och vi hoppade i och kasta vatten på varandra, det är någonting jag aldrig glömmer. jag ångrar ingenting med dig, det är som en livshistoria alla våra minnen. men nu är de över right? kommer aldrig glömma, den dagen du sa att du skulle byta skola, hur mycket jag grät, trots att jag var så lycklig. jag fattade att de skulle förändra så mycket för mig, och det gjorde det. jag vet inte vart den lyckliga sidan på mig är någonstans längre, du tog den med dig. och det enda jag gör nu, är att kolla tillbaka. varenda gång jag träffar dig, så hälsar vi mest på varandra, och pratar litegrann, men inte som förr! jag vet att jag förändrats, som fan. men jag vet inte vad jag hade gjort, när du böt skola fick du ett nytt intresse, jag med.. jag saknar dig